Cirka 35 tusen ord in och jag inser att jag blivit förälskad i en av mina karaktärer. Visste att det skulle hända. Det händer alltid. Nu gäller det att inte låta denna förälskelse ta över helt, faktiskt skriva om de andra karaktärerna också. För i ärlighetens namn så är ju den karaktär ingenting utan sina ”vänner” eller vad man ska kalla dem. Jag har dock inte gjort det så lätt för mig, eftersom jag nu också skriver i den personens POV. Visserligen i form av sluten tredje person (Third person limited, vet inte vad den svenska facktermen är), men jag…
Etikett: <span>Karaktärer</span>
Det är inte ofta det händer, men ibland så får man helt enkelt syn på sina karaktärer på stan mer eller mindre. Jag brukar inte göra det eftersom jag är oerhört ”kräsen” vad gäller likhet. Det behövs inte mycket för att jag ska avfärda likheten. Men nu hände det. Helt plötsligt, på spårvagnen. Han satt snett mittemot mig, lyssnandes på musik. Damion. Jag såg först hans lockiga hår i fönsterrutans spegelbild och tänkte: sånt där hår har han. Sen sneglade jag på honom och fick en smärre chock, det kändes ända ner i tårna. Ögonen. Munnen. Till och med ögonbrynen…
Jag har börjat skriva rent det block som jag skrivit sedan den sista renskrivningen. Varför? Ja, för att det måste göras, för det första, jag tycker om att ha min berättelse på mer än ett ställe. Sedan har vi det lilla projektet att ta sig in i Damions skalle. Det är inte det lättaste. Han är svår att få grepp om, eftersom han är en sådan komplex natur. Så att skriva rent blir förhoppningsvis en slags väg in igen. Jag behöver få koll på hans reaktioner, hans känslor, hans allmänna varande, helt enkelt. Det är lätt att se honom ur…
Jag fick ta en kort paus. Det är inte varje dag man tar livet av en karaktär. Det gjorde lite ont i hjärtat, även om just denna karaktär inte varit aktuell på länge och aldrig har varit i centrum av berättelsen på något sätt. Men han, Zach, var min skapelse och jag har en väldigt tydlig bild av både hans utseende och karaktärsdrag. Nu finns han inte längre. Han offrades på grund av att jag behövde en katalysator till min hjältinnas totala kollaps. Har jag nämnt att jag gillar att plåga mig själv? Nu har jag precis börjat ett nytt…
Kill your darlings. I min evighetsberättelse har det inte blivit mycket med det. Snarare tvärt om. Feed your darlings. Nu är det dock dags. Jag börjar i och för sig lite lugnt, tar inte i med stora släggan för det har jag helt enkelt inte kraft nog att göra, men lite grann sådär. Två karaktärer som var varit ett par sedan 1998 ungefär, en kort tid efter att jag började skriva på min berättelse, ska nu säras på. Det kommer bli uppslitande. Det kommer bli svårt. Det kommer också bli väldigt intressant. Jag har aldrig skrivit om det här förut,…
Kommentera