Ett och ett halvt års uppehåll. Inte i skrivandet, men med att uppdatera här. Kanske inte det bästa, men det är så mycket annat som kommer i vägen. Livet kommer i vägen. Man vill göra så mycket samtidigt som det finns så lite tid. Men nu hoppas jag att det är igång igen! Det har hänt en del i ”Boken”. Rättare sagt har jag börjat på andra delen i den. Jag ska uppdatera sammanfattningen något, men i stora drag så har det varit ångest, tandagnisslan och ett allmänt uppförande från Damions sida. Inga överraskningar där. När jag tittade igenom gamla…
Etikett: <span>Skrivande</span>
Det blev en paus. Mest i skrivandet men också här. Jag kom i mål med NaNoWriMo till slut, men den historien gled ur händerna på mig en smula, så just nu ligger den på is. Jag hade en paus i skrivandet nästan från slutet av december och fram tills nu. Nu kommer det lite inspiration igen och den inspirationen gäller min evighetsberättelse. Jag vet att jag måste uppdatera både det ena och det andra här, sammanfattning och karaktärer. Men som det är nu så skrider jag varsamt fram. Känner mig för. Snart.
Jag har aldrig brytt mig om att ha anteckningsböcker eller andra hjälpmedel när jag skriver. Det har liksom inte behövts, har jag känt. Något verkar dock ha förändrats. Nu har jag anteckningsblock med mig och använder Evernote flitigt. Evernote har blivit min räddning. Jag vet inte hur många anteckningar jag har nu, om alla möjliga saker. Scener jag kommer på när jag sitter på spårvagnen, ord och fraser som jag bara måste skriva upp, bilder jag hittat på hur mina karaktärer skulle kunna se ut. Det är så konstigt att behovet plötsligt fanns där. Anteckningsblocket är lite speciellt. Det är…
Cirka 11.000 ord in och plötsligt fick jag skrivkramp. Sirap. Jag vet varför nu. Det finns ju många fina guider och tips och trix för hur man skriver därute. Och det är Väldigt Lätt att fastna i dem och gräva ner sig totalt i synopsis, outlines och annat. Det är visserligen kanske inte så dumt att läsa sånt ibland, men för mig blev det inte hanterbart. Snacka om att överanalysera sin egen berättelse och fastna på minsta gruskorn. Lösningen var helt enkelt att skita i allt vad skrivhantverk heter. Go nuts. Köra på och bara skriva. Låt det bli åt…
Helt fantastiskt hur saker kan hända helt plötsligt. Denna evighetsberättelse är ju mig väldigt kär och jag vet med mig att den aldrig kommer att få ett slut. Att jag bara kommer att lägga till fler och fler saker till den som ett slags monstruöst verk av Tjechov och Dostojevski författat tillsammans. Och jag vill låta det vara så. Men för några dagar sedan blev jag medveten om NaNoWriMo, National Novel Writing Month. Detta projekt får helt enkelt ut på att skriva 50.000 ord på en månad. Jag satt och funderade på hur jag skulle kunna vara med. Första tanken…
Trasslat in mig mer än lovligt nu. När jag väl började skriva igen så lyckades jag få till en löjligt liten kyss, som nu verkar stanna av hela berättelsen. Tänk vad små saker kan göra så att hela historier blir alldeles knäppa. Nu måste jag stryka den, det är bara så. Annars blir det för konstigt. Det är inte fråga om mycket strykning, kanske en A4-sida bara. Men jag är Mycket Dålig på att stryka. Det gör liksom ont i mig lite. Nödvändigt dock. Och bara för att jag har denna lilla trista uppgift framför mig så gör jag naturligtvis…
Jag skriver inte för att ge ut någon bok, det är sant. Jag skriver enbart för mig själv för att jag har lust. Ändå känns det märkligt när man slits mellan två intressen, som jag gör nu. Jag slits mellan att skriva och att spela World of Warcraft. Båda sakerna har sin tjusning och utesluter givetvis inte varandra, förutom att man inte kan göra dem samtidigt. Det som har hänt är att den nya expansionen till WoW har släppts och med den så har ett fruktansvärt antal uppgifter uppenbarat sig. Uppgifter som ”måste” göras en gång varje dag och som…
Kommentera